Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hur Ellens resa slutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gula Vargen hade emellertid ställt en man
som vakt på flodstranden för att se, om där
skulle komma mer hjälp till nybyggarna under
dagens lopp. Vid middagstiden fick han
anledning att glädja sig öfver sin förtänksamhet, ty
den utställda vakten kom springande med den
underrättelsen, att båten vände tillbaka, men att
det i stället för fem man nu endast fanns två
män och en kvinna i den.
Höfdingen fattade genast det beslutet att
taga båten. Han kastade sig själf i Millars
kanot tillika med några krigare och ett par
andra följde efter i tako-indianernas. Hastigt
rodde de ut till buktens mynning och hunuo
dit, just som Ellens båt gled förbi. I ett
ögonblick voro indianerna vid båten, de två
holländarna afväpnades, och alla tre fångarna fördes
upp på land.
Endast med stor möda kunde Gula
Vargen hindra sina hämndgiriga krigare att strax
dräpa fångarna. Först när han lofvade, att de
skulle lida döden vid tortyrpålen, fick han sitt
folk att lugna sig. Gula Vargen var mycket
glad öfver sitt byte — nu kom han icke
tom-händt hem. Hvad Ellen beträffade, tyckte han,
att hon kunde bli bra som slafvinna i hans
vigvam.
Tomas och Lukas Helden blefvo bundna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
