Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. En sägen från prärien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och begynte att stiga uppför klipporna. Här kom
han till ett trångt pass, och sedan han passerat
detta, såg han framför sig en hög, tät häck af
hagtorn, som tycktes vara ogenomtränglig. Han
lyfte emellertid sin yxa och kastade den mot
häcken — ett brak hördes, och en trång stig
öppnade sig.
Jägaren tog upp sin yxa och började gå
framåt stigen, men rundtorn tyckte han sig höra
hviskande röster, och när han kom litet längre
fram, föreföll det honom, som om bleka
skuggor sväfvat fram och tillbaka rundt omkring
honom. Han förlorade dock icke modet utan
fortsatte vidare.
Då upptäckte han ett nytt hinder. Ett
väldigt lejon stod midt på vägen, nedhukadt och
redo till språng. Den tappre jägaren lät sig
dock icke heller nu förfära utan kastade yxan
mot djuret. Kastet misslyckades liksom förut
pilen, och lejonet störtade sig öfver den
värnlöse mannen; han föll till jorden, och knifven,
som han bar i bältet, gled ut och sårade honom
i armen. Jägaren trodde, att hans sista timme
slagit, men lejonet hade spårlöst försvunnit; utan
hinder reste han sig upp, och fast blodet flöt
från hans sårade arm och lejonets klor hade
sönderslitit hans rygg, så han märkte, hur blodet
rann, kände han dock icke den minsta smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
