Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Tjut i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera dygn endast fått hvila sig helt obetydligt,
voro hans steg dock lika lätta och tydde ej på
den ringaste trötthet.
Under det han smög sig fram, spejade han
åt alla håll för att få syn på en lägereld, men
fast han hade sin uppmärksamhet riktad åt båda
sidor, kunde han ej få syn på sina fiender. Ofta
stannade han, då det minsta ljud hördes i
skogen, men hvar gång upptäckte han, att det
endast var ett eller annat djur, som gifvit sig ut
på ett nattligt röfvaretåg.
Den dunkla natten blef ännu mörkare under
de lummiga träden vid floden, och slutligen
måste Örnöga trefva sig fram, för att han icke
skulle stöta rakt mot stammarna. Hela tiden
gick han med handen på knifven eller yxan,
ty han kunde ju icke veta, hvilket ögonblick
han behöfde dem. Bågen bar han däremot på
skuldran: för den hade han intet bruk i
mörkret.
På flodens andra sida funnos flera öppningar
i skogen. Örnöga tänkte, att fienderna skulle
slå läger jus! på ett sådant ställe, och simmade
därför öfver floden.
Som han nu ljudlöst smög sig fram, rörde hans
hand vid en lefvande varelse, och därpå följde
ett utrop:
- Ugi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
