Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ellensro brinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faller i de blodtörstiga hedningarnas händer och
hos dem uppväxer i vantro och grymhet. Gula
Vargen gladde sig redan vid tanken på, huru
nybyggarna skulle sörja öfver, att de icke visste, hnru
det gått med det lilla barnet, och hurn sorgen
skulle öfverväldiga dem, när de efter många
år finge höra, att den lilla flickan lefde som
slafvinna uti Gula Vargens tält. Allrahelst ville
han naturligtvis genom barnets bortröfvande
locka dem hem till sin by och låta dem lida
döden vid marterpålen.
Under dessa tankar ilade han framåt och
var snart åter hos sina tappra.
Under det han med sedvanlig indiansk
öf-verlägsenhet berättade om sin bedrift, yttrade
hans åhörare allt emellanåt helt förnöjda ett
»Ug!» Detta ntrop motsvarar ungefär vårt »Hör!»
Utmattad af sin myckna gråt insomnade snart
lilla Jonna, insvept i en björnhud, ty när man
nu beslutat behålla barnet, blef det vårdadt med
så stor omsorg som möjligt.
Följande morgon skulle komankerna draga
bort, men icke till sitt hem. På en lång
omväg ville höfdingen föra sitt folk tillbaka till
kolonien för att bränna den, ty riktigt nog
antog han, att den måste vara så godt som öde,
eftersom alla säkerligen begifvit sig ut att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
