Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Skalperingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kommen då! hvad vänta vi på?
— Inte så häftigt! Alla gå — komanker
höra -— mörda barnet!
— Men hvad skola vi då göra? frågade den
olycklige fadern.
— Örnöga skaffa barnet eller dö. Nn höra,
hvad vi skola göra! sade Örnöga.
Han ämnade föra de hvita dit, där de två
komankerna lämnat bäckens fåra. Till att följa
spåret utsåg han Monok, Grey och Evans.
Tornton ville han icke hafva med, då han i sin ifver
och otålighet lätt kunde fördärfva hela planen.
För att icke komankerna skulle hinna döda
barnet, var det nödvändigt att öfverraska
dem.
— Men om vi icke finna dem före
solnedgången, kunna vi icke följa spåret i mörkret,
mente Grey.
— De lägra sig vid denna bäck. Vi följa
den. Nu icke tala mera — indianer långa öron!
sade Örnöga.
Han och Monok följde nu spåret som två
väl dresserade hundar, och sålunda vandrade
de fyra männen flera timmar genom skogen.
Med ens kastar sig Örnöga ned på marken, och
de andra följde hans exempel. Därpå bad han
de andra ligga stilla och tysta; själf kröp han
vidare som en orm. Han var länge borta, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
