Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Vid marterpålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ug, Vakusa, Ug! ropade indianerna för
att göra honom uppmärksam på flyktingen.
Nu var denne ända framme vid Vakusa;
han svingade sig upp på den lediga hästen
och båda två galopperade åstad, under det de
drefvo hela hästflocken framför sig.
De öfverraskade komankerna ville knappast
tro sina ögon — rasande, tjutande och
skränande sprungo de efter men måste snart
missmodiga vända tillbaka till lägret. Och till på
köpet ägde de icke en enda häst. Krigarne
skummade af raseri, men det fanns intet att
göra. De måste till fots draga till sitt hem,
tills de kunde fånga och dressera nya hästar
ibland de vilda mustanger, som ströfva om
kring på prärierna.
Grey och ’Vakusa jagade emellertid hästfloc
ken framför sig mil efter mil. Bort emot
kvällen mötte de en hjord vilda hästar, och nu
kunde ingen längre styra indianernas hästar.
Men nu voro flyktingarna allaredan långt från
komankerna, och faran var förbi. De läto
således indianernas hästar utan vidare slå sig ihop
med sina vilda fränder och fortsatte själfva sin
väg. Hvilken glädje för Grey, och huru
hastigt förflöto icke timmarna i hans sons
sällskap !
Några dagar senare redo de förbi Ellensro,
b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
