Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Vid marterpålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lingen skulle stanna kvar i staden, medan
männen sysslade med nybyggets återställande. På
det sättet kunde han i lugn och ro få sin
första undervisning och bli en civiliserad
människa.
Den förändring, som vid jägarnes återkomst
hade försiggått med ynglingen, var förvånande.
Hans hår hade blifvit klippt, han hade fått
kläder, som anstodo en kristén gosse, och till
Greys glädje talade han nu sitt modersmål
ganska obehindradt.
Det var en glädjedag, då man åter drog
upp till hemmet i skogen, och snart kom
arbetet in i sina gamla gängor.
— Nu ha vi ändtligen ro och fred! sade
Grey till Ornöga. *
— Icke än! svarade höfdingen. Gula
Vargen icke fälld. Stort fel!
— A, han aktar sig nog! mente Grey.
Men Ornöga skakade på hufvudet. Han
hade icke samma tillitsfullhet i den vägen som
Grey.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
