Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. En märklig vargjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
småningom började brasan brinna ner. Endast
otydligt kunde jag skymta råttorna, som redan
började försöka krypa under mina täcken för
att låna värme. Därtill var jag dock icke villig
utan körde alltjämt bort dem.
Det blef alldeles mörkt i hyddan, och blott
en liten hög glödande kol låg på härden.
Hittills hade vargarna hållit sig på något
af stånd från min hydda — nu ljöd deras tjut
allt närmare. Säkerligen vädrade de villebrådet
utanför dörren. Men att de skulle vara nog
fräcka att våga sig på det, hade jag aldrig
trott. Ett kort vildt tjut hördes därute.
Jag blef ond, rusade upp, grep bössan, som
alltid låg laddad vid min sida, ryckte upp
dörren och sprang ut i det fria.
I det bleka skenet från månen såg jag flera
vargar taga till benen och fly.
Jag hade intet hopp att träffa, alldenstund
det var omöjligt att sikta, men icke desto mindre
sköt jag af ett skott, som gaf genljud från de
kringliggande bergen.
— Hvad står på? ropades bakom mig.
Jag skyndade in i hyddan och lugnade
dem. När jag berättat hvad som händt, sade
Charley:
— Ja, det är några oförskämda kanaljer!
Det var tur att ni inte sof, annars hade vi inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
