Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Dödsfiendens sista list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har inte sett den, men jag har sett
bina, och jag skall nog uppspåra deras tillhåll.
I dag är det för sent, men i morgon skola vi
taga båda gossarna med och visa dem, hur
man finner de vilda bina.
Nästa morgon voro jägarne tidigt på benen.
De buro ett fat med litet sirap i bottnen och
en yxa. Med yxan skulle trädet fällas, och i
fatet skulle honungen slås. Att gå på jakt efter
vilda bin är en inbringande sysselsättning i
Amerika, men bijägaren får vara både tålig
och hemmastadd i sin konst. Evans hade också
i sina unga dagar varit bijägare och gladdes
nu att få visa de unga sin skicklighet.
Då de hade kommit till ett ställe i skogen,
där de sågo många bin svärma omkring, satte
Evans fatet ifrån sig. Den söta lukten af
sirapen drog bina dit, och snart voro flera af
de små idoga arbetarna i färd med att mätta
sig före hemresan. Evans gick sakta bort till
fatet och satte plötsligen ett glas öfver dem.
Därpå lade han sin hatt ofvanpå under
förklaring, att de fortare skulle göra sig i ordning,
om de vore i mörkret.
Efter några minuters förlopp tog han bort
hatten och såg noga på bina.
— Färdiga att flyga hem! sade han.
Därpå tog han upp litet finstött svafvel ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
