Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Dödsfiendens sista list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men ingen bössa riktades mot den. Det var
ett annat villebråd, som nn jagades.
Slutligen kommo de till en plats, där kol
och hvit aska tydde på, att eld nyligen varit
uppgjord här. Rundt om eldplatsen lågo
spridda ben af fyrfota djur och fåglar, och ett stycke
åt sidan var redd en hvilobädd af mossa.
Länge gingo de hvita männen rundt
omkring platsen. Indianens spår funno de på
många ställen, men honom själf funno de icke.
— Hvad skola vi göra, Ornöga? frågade Grey.
— Söka — söka. Icke sluta nu — aldrig.
Han se våra spår — veta sig upptäckt. Nu
följa — icke stanna!
De gingo hem till Ellensro för att äta och
begåfvo sig strax efteråt ut igen. Denna gång
bad Edvard att få följa med. Grey var föga
hågad att låta honom gå med på en så farlig
färd. Men Evans sade:
— Låt honom få följa med, bara! Jag
tager också min son med. De unga hafva god t
af att tidigt öt‘va sig i krigsstigens
konstgrepp.
— Han mördat min moder — han ofta
slagit mig — jag vara med att söka upp honom!
sade Edvard häftigt.
När den unge mannens sinnesrörelse blef
honom öfvermäktig, stammade han ovillkorligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
