Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Dödsfiendens sista list
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vargen, att han var upptäckt. Han hoppade ned
från trädet, spände bågen så hårdt, han kunde
och riktade pilen mot Grey. I samma
ögonblick sprang Edvard fram, och i sin skuldra
mottog han pilen, som var riktad mot faderns
bröst. Men samtidigt föll också Gnla Vargen
till marken, träffad af Evans kula och
tako-indianernas pilar.
— Min son! ropade Grey förtviflad och
knäföll vid Edvards sida, men Evans sade
tröstande:
— Såret är smärtsamt, men farligt är det
icke. Din son är snart rask igen, och han har
räddat sin faders lif.
De andra hjälpte Edvard på benen, och nu
skyndade alla bort till den fallne komanken.
Det var Gula Vargen. Edvard kände strax
igen honom. Nu var han död och oskadlig. I
dagar, i veckor, ja i månader hade han rufvat
på sin blodiga hämnd mot den man, som
be-röfvat honom hans anseende. Men han fick
aldrig fullborda sitt uppsåt; det var han själf,
som föll, och nu kunde nybygget utveckla sig
i lugn och ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
