Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo visst. Hon är min dotterdotter och
hennes man är den Edvard Grey, som var slaf
hos Gula Vargen. Ja, vi böra tacka Gud, att
det gick som det gick. Efter Gula Vargens död
ha vi aldrig sett en fientlig indian här, och
fastän vi icke lyckats vinna de båda
tako-indianerna för kristendomen, har vårt exempel
dock verkat förmildrande på deras seder. De
hafva icke tagit en skalp, sedan de togo Gula
Vargens, fastän det visst icke felats dem
tillfällen därtill under deras långa jaktfärder här
från kolonien.
— Ni lefver ett lyckligt lif här, John
Millar? sade jag.
— Ja, det gör jag, sade han förnöjd. Jag
har nog att lefva af, har omkring mig min
dotter, min svärson och deras barnskara — för
att icke nu tala om mina gamla jaktvänner.
Men jag är också Gud tacknämlig för att mitt
lifs afton får förflyta så lugnt och fridfullt.
Det såg ut till helt annat den dagen, då min
kära Ellen råkade i klorna på den grymma
Gula Vargen och hans vilda band.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
