Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löpare-Nisse
(Sjungen af VICTOR THORÉN).
När jag va’ ner i Spanien, där jola ho’ tar slut,
där stog Napoljon Dundrapart mä syna full å’ krut
å han va’ tjock å smal å lång å kort å bre’,
fem alnar mellan ögona och näsa satt på sne’.
Bakom’en hundra bataljoner knektar låg på lur
men när mej Dundrapart fick se, han brölte som
en tjur
å skrek: ”nu kan I hem te käringa er ge,
för nu ä Nils frå’ Fryksdaln här så nu får han ta ve’.”
”Ifall du”. sa’n, ”ä hungri, så gack uti mitt kök,
tär får du spansker fluga å tjurfäktare mä’ lök
å så en stor, en lång, en etterjäkla dramm,
som är mig till stor heder å armén till ingen skam”.
S’en tog jag ett geväder å sköt så jola skalv
å när mot himmelen jag såg va’ månen bara half
ä där va’ knall å brak å dön i fjorton dar,
den femtonde fanns ej ett lif i hela Spanien kvar.
Men då skrek Dundrapartingen mä’ röst som åskans
skräll,
”dä’ va’ då fan te Fryksdaling te’ skjuta very well,
cch aldrig törs jag mej te’ Sveriget mer bege,
för nu jag ä’ så rädder så för Karl den trettonde”.
Svännson.
(Sjungen af GERDA THOMEE).
Nu vill jag beskrifva min sörj andes smärta
med rödaste blek ur mitt sarjandes hjärta
och hören I alla uppåt denna sång
till eder betänkning på jordlifvets gång.
Det var i fjol somras när blommera blomma
och solen hon skinde, så var det som somma,
beträffade sig uti lundens bärsår
till inbördes trefnad i ungdomens vår.
På hafvet där stod det ett gånganes skepp
så stolt som en svan till sjömannens begrepp,
Och namnet som var emot solen bevänt,
var KÄRLEKEN målat på gyllenes pränt.
Men somman tog slut och di blommer di vessna
och fogglarnes sjongandes tonger di lessna
och solskinnet slockna och vinden blef kall
och spelte kärlekens begrafningskorall.
Det gångandes skepp som jag såg uppåt hafvet
i glömskans förglömmandes graf är begrafvet
och sola är giadder i höstkvälen sen
och Svännson är ingådd i frälsningsarmén.
”Aviga melodier”.
(Sjungen af LUDVIG GENTZEL och EMMA ROMMEL).
Skådespelaren.
(Mel. Matinata).
Till österland ville jag fara
där bor allra kärestan min
bortom bärg och djupa dalar
allt under så grönan en lind.
Ysch-Baj.
(Per Svinaherde).
Hvi längtar du åter till fädernesland
sjung fallera etc.
när barndomens minnen dig viska ibland
sjung fallera etc.
Skådespelaren.
Ur svenska hjärtans djup en gång
Alla.
:1: Hej dingedingedång :1:
Skådespelaren.
En samfälld och en enkel sång
Alla.
Hej dingedingedingedång.
Ysch-Baj.
(Erik mötte Karin sin).
En liten fågel satt en gång
och sjöng i furuskog
han hade sjungit dagen lång
men dock ej sjungit nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
