- Project Runeberg -  Axel Engdahls jubileumsalbum 1895-1920. Axplockning ur författarens revyfabrikation /
19

(1920) [MARC] Author: Axel Engdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En dag på kontoret satt Adriann och skref
när en brefbärare genom dörren dristigt klef.

Här får jag, sa’ han, lämna en sak uti korsbann
till Adrianns herr fader. Stor tack, sa’ Adriann.

Så bröt han paketen, det gick som det var smordt,
men detta skulle Adriann inte hafva gjort!

Han blef så blek och hoppa allt som en indian,

”det är en bomb därinne”, skrek bleker Adrian.

När Adriann vaknat till sans igen till slut,
han tar och stoppar bomben försiktigt i en strut
och gångar sig till Pontus, som han på Logen fann:
”Träd fram”, sa Pontus myndigt, ”hvad vill herr

Adriann?”

”Af alla dagens nyheter, har jag nummer ett
och det är denna bomb till present man mej har

gett”,

han sa och tog fram struten, men har ni sett på

fan?

Han hade tappat bomben den gode Adrian.

Men Adriann var glader ändå, att hanses bomb
ej honom hade flyttat till dödens katakomb.

Nu går han kring med struten på Götaälfvens

strann,

och söker efter bomben, den gode Adriann.

Det sägs att af en parfvel den bomben hittats har
och att i många dagar han den som leksak bar . . .
Hva sa fru Pettersson? . . är det leksaker för ba’n?
Ja, hädanefter akta dig för bomber, Adrian!

(ZARA BACKMAN).

Beväringstösa.

(Sjungen af ZARA BACKMAN).

Nu har di mej kalle och nu ska ja knalle
te moa å ställe te krisstjensttefälle,
för nu ä ja granner, å längre ja stanner
ej blandt alle töser som inte har ”lösst”
mä laddadt geväder
ja moa beträder,
mä sporrer på hälen
å morsker i själen,
å blofull i kroppen
frå tåa te toppen

å mod som ej sviker uti mine bröst.

För hemme te deske, för flecka som fresk ä
å titt etter onger ä lott som ä tonger
å lage potäter å ärter å pläter
ä int’ nåt fö flecke, som ja, kan I tro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eajubileum/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free