Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till arbetarnas nackdel, utjämnat bråkdelar till närmast
högre jämna tal och att arbetarna räknat fel. Arbetarna
insågo också sitt misstag och blevo tillfredsställda, men
då de skulle avlägsna sig, yttrade en av dem riktigt nog:
»Det där kunde de ju ha visat oss genast, så hade vi ej
gjort den här dumheten».
Men det dröjde icke länge, förrän arbetarefrågan blev
mera brännande. År 1886 bildades i Göteborg de
första fackföreningarna, och den socialistiska rörelsen
började göra sig märkbar genom allt tätare
återkommande strejker. Att här närmare redogöra för denna
rörelse torde vara överflödigt, då den saken nog är
känd och säkerligen kommer att skildras av därtill
mera kompetenta personer än jag, men några episoder
från denna tid anser jag mig dock böra omnämna.
Utom Mäster Palms ovan omnämnda friluftsmöte,
hölls det första egentliga socialistiska friluftsmötet i
Landalabergen, där Hjalmar Branting var
huvudtala-laren. Angelägen att lära känna vad vid ett sådant
möte skulle yttras och huru det i övrigt skulle utfalla,
var jag närvarande, dock så obemärkt som möjligt.
Branting var då helt ung och uppenbarligen ännu ej
någon van folktalare. Han talade liksom från en
akademisk kateder, lugnt och sansat, och gjorde därigenom ej
något större intryck på sina åhörare. Han märkte det
nog själv, ty han gjorde några gånger ansatser att tala
ett mer folkligt språk och lyckades då framkalla
åhörarnas bifall, men han kunde ej länge fortsätta i denna
tonart utan återföll snart i den mer docerande stilen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
