Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonen hem. Konstapeln lämnade sitt biträde, och då de
framkommit, tog fadern fram en sedel å fem kronor och
ville lämna den till konstapeln för hans besvär. Denne
vägrade emellertid att mottaga sedeln under förklaring
att konstaplarna ej ägde mottaga någon ersättning för
vad de uträttade under tjänstgöring. »Det kan ej gälla,
då jag — han nämnde sitt namn — ger», blev svaret,
och därvid stoppade vederbörande sedeln innanför
uppslaget till konstapelns uniformsrock och avlägsnade sig.
Konstapeln rapporterade emellertid vad som hänt för
sin kommissarie och avlämnade sedeln till denne.
Kommissarien å sin sida anmälde saken för mig, och jag
beordrade kommissarien att begiva sig till givaren och
återlämna sedeln med hälsning från mig. Detta
upptogs mycket illa, vilket jag sedan fick erfara. Att
konstapeln ej förlorade något på sitt korrekta uppförande,
behöver jag knappast nämna.
En annan person av denna typ var den allmänt
bekante Th. K., som särskilt utmärkte sig för sitt
uppbrusande lynne och de allt annat än höviska uttryck han
begagnade. I övrigt var han en hedersman, men sitt lynne
kunde han ej, eller snarare brydde han sig ej om, att
behärska. Kom han i samtal med någon på gata eller
torg, förde han ett sådant oväsen, att han egentligen
bort bötfällas för oljud. Jag minnes ett tillfälle, då jag
inne i poliskammarens dåvarande lokal i rådhuset
hörde oväsen från Gustaf Adolfstorg. Jag såg ut genom
fönstret och varseblev K., som stod ensam på torget och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
