Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
skulle dock problemets lösning blifva när tanken anade sig
sjelf säsom det absoluta prius till verkligheten, hvari låg
den förutsättning, att ur tanken och den inre verlden skulle
den yttre förklaras. Denna abstraktion af tanken från allt
yttre har försiggått i den nyare filosofien. I Cartesii "cogito,
ergo sum", framträder först denna det idealas motsats till
verkligheten. Men af honom, liksom af de närmast följande
filosoferna, fattades ännu denna motsats såsom yttre. Man
finner derföre allt sedan Cartesii tid en dualism inom
filosofien; och utvecklingen af denna motsats utgör just den
moderna filosofiens historia. Hos Cartesius står dualismen i sin
abstrakta nakenhet; ande och kropp skildes fullkomligt åt,
och sammanhanget dem emellan kunde endast genom Guds
vilja åstadkommas. Begreppet om Gud är begreppet om
enhet, så väl i theoretiskt som i praktiskt afseende. Gud,
den inre och yttre verlden betraktade som en följd af
honom, såsom den inre orsaken, hvilken omsluter båda och
hvarur båda förklaras: detta är hufvudinnehållet af sens
commun eller förnuftet såsom känsla, hvilket ej bryr sig om
de motsägelser som i detsamma kunna finnas och hvilka
det ej förklarar. Men behofvet att evalvera känsla och
tro till visshet, är förnuftets eget behof, hvilket hos hvarje
slägte i allmänhet och hos hvarje individ, såsom förnuftig, i
synnerhet gör sig gällande. Filosoferna äro blott exponenter af den
utvecklingsgrad, hvartill problemet hunnit; men problemet är ej
endast filosofiens, utan menniskans i allmänhet, och filosofien är
blott uttryck af sin tids allmänna tänkesätt. Nu kunde väl
synas, att genom den högsta förklaring af nyssnämnda det
ändligas förhållande till det oändliga, hvilken i religionen är
närvarande såsom tro, hela frågan härom vore afgjord, nemligen i
det omedelbara medvetandet om Gud såsom både den inre och
yttre verldens grund. Men så förhåller det sig likväl ej; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
