Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Historiens hufvud-idé, enligt Scbelling, — för att nu
dertill återkomma — är denna: att de skapade intelligenserna,
just genom den i dem satta friheten, ega en möjlighet till
osämja med Gud. Han har i dem liksom satt sig emot sig
sjelf, derföre kunna de komma i strid med honom; och
just emedan den fria sämjan är verldens högsta vilkor, kan
den ej finnas utan möjligheten af en osämja; eller, för att
uttrycka saken med andra ord, skapelsen, denna Guds
tanke, kan fattas säsom skapande medvetande, hvadan äfven
hos det skapade finnes en deriverad skaparförmåga, af
hvilken den fenomena verlden är produkten, således i och med
detsamma af ett intelligensernas affall från Gud. Men
dermed är ock historiens problem gifvet: det är den
process, hvarigenom intelligensen efter detta affall återgår till
Gud, eller den process, hvarigenom, efter den fria osämjan,
den fria sämjan uppkommer; det är således menniskans affall
och återvändande till Gud. Religionen säger, att denna
omvändelses epok är utmärkt genom Guds uppenbarelse i
menniskan, hvilken ock kan betraktas såsom menniskans
uppenbarelse i Gud; båda sidorna äro nödvändiga. Denna
försoning är nemligen å ena sidan en gudomlig akt, hvarigenom
det gudomliga framträdt i menskligheten, och å andra sidan
en mensklig akt, menniskans återvändande i Gud,
hvilket måste ske genom sjelfva friheten. Men för att
betrakta sig i detta återgående, måste friheten betrakta sig
i sin högsta gestalt; denna åter är blott Gud och i Gud,
således måste här den ändliga intelligensens handling vara en
handling af absolut frihet och höja sig till absolut frihet, och
detta är alltså tillika en Guds akt inom menniskan sjelf.
Det är både religion och filosofi såsom identiska; och endast
en ny födelse är det enda adeqvata begreppet af denna
försoning. Ty är menniskan såsom naturväsen underkastad en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
