Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
filosofiens enda sanna enhet och på samma gång dualitet.
Endast på detta sätt kommer man till en ståndpunkt, på
hvilken man ej behöfver pruta mellan verlden och vår Herre,
troende, att hvad man tillägger den ena, borttages från den
andra; utan från hvilken skapelsen visar sig blott såsom Guds
eviga utgående, för att sätta sig såsom sin egen motbild.
Den andra gestalten af pantheism är den subjektiva och
ideella, hvilken är sednare. — Det kan ej undgå
uppmärksamheten, att hela det resonnement vi anfört om orsak och
verkan ligger inom tanken sjelf; han ensam frågar efter en
grund för existensen, men är dermed också öfver densamma,
alltså någonting som ej kan annihileras, sitt eget vardande
och intet annat. Denna insigt uttrycker den absolut
idealistiska ståndpunkten, och vi skola göra ett försök att visa,
huruledes verlden och historien se ut, då de betraktas från
denna monismens ståndpunkt. Det hela blir, från densamma
sedt, ett skådespel, i hvilket tanken är interlokutör med
sig sjelf och utgör sin egen motsats, men hvilken ban
alltid lar inom sig, erkännande den såsom sin egen
förutsättning. En sådan tankens förutsättning är naturen eller det
objektiva, som, så vidt det är för tanken, också är inom
tanken. Om vi härmed jemföra den ståndpunkt, hvilken vi
redan omtalat och kallat den reella hedendomens, d. v. s. den,
som fattar naturen sjelf såsom det evigt lefvande, så är
tydligt, att naturen här deremot blott är tanken som satt
sig utom sig sjelf, och detta kan visserligen förklara mycket
som ui den andra synpunkten är oförklarligt. Tanken är
nemligen frihet och känner sig derföre, enligt ifrågavarande åsigt, först
såsom arbitrium; hvarföre ock den första synpunkt,
hvarunder han fattar sitt objektiva innehåll, skulle vara såsom natur,
styrd af kapris, innan han kommit tillbaka till sig sjelf;
hvilket är hedendomens lägsta gestalt. Emellertid arbetar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
