Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
ligheter. Man stannar här i ett dilemma: antingen är detta
absoluta ett sjelf, och tyckes då ej behöfva söka sig eller
blifva det, utan tvärtom vara i en evig salighet; eller också,
om det icke är ett sådant, huru skall det väl nånsin såsom
sådant kunna manifestera sig? Detta sednare är emellertid
hvad den Hegelska skolan antar: det absoluta är ej ett sjelf,
utan de ändliga personerna utgöra detta dess sjelf, och med
en sådan manifestation eller personifikation roar sig det
absoluta från evighet till evighet. Men i sjelfva verket
kommer hvarken det absoluta härigenom ur stället, ej heller
kunna de ändliga manifestationerna vara personer; då det
absoluta ej är person, så kan det ej heller i sitt resultat
manifestera hvad det ej innebär såsom princip, nemligen
personlighet, och är ock derföre med alla personifikationer
lika långt kommet i slutet som i början. Det är en tanke
utan en tänkande, en vilja utan en viljande, en
subjektobjektivitet utan ett subjekt, — det rena, i varandets
former sig oupphörligt metamorfoserande intet, den rena, på
realitet pockande nihilismen. — Yi skola i dess allmänhet
uttrycka och uppvisa detta. Den motsats, som man inom
den Hegelska filosofien finner angifven såsom den högsta,
är den mellan vara och icke-vara, hvilken dock tillika (enligt
denna filosofi) icke är någon motsats. Låtom oss, för att
förstå denna sats, börja med "intet." Äfven deri är tanken
till, såsom sådan, ty han står öfver hvarje negation. Nyss
nämnda uttryck kan då blott beteckna det möjliga eller
tänkbara, ty ett annat "intet" finnes ej. Det möjliga eller
tänkbara är någonting rymligare än det verkliga, och
inhe-fattar detta; just emedan tanken är möjligheten, går han
öfver verkligheten och frågar efter dess grund. Om således
denna möjlighet innefattar realiteten, så är det dermed
tydligt, att tanken på en gång är vara och intet, d. v. s. att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
