Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
upplöser sig såsom sådant sjelft, om man blott håller sig till
det opersonliga abstrakta, utan att referera detta till en vilja
och en viljande. Det moraliska problemet är således, såsom
vi redan förut visat, att menniskan skall i förening med Gud
återvinna sitt bättre sjelf genom uppoffring af det timliga
och förgängliga sjelfvet; och det goda är till sitt begrepp
följaktligen intelligensens enhet med sitt upphof och sig sjelf,
— det ena i och med det andra, — hvilket ock är den
enda möjligheten af enighet med andra. Det är för öfrigt
tydligt, att hela detta sätt att bestämma det goda endast
genom frihetens begrepp kunnat ske; utan detta begrepp
försvinner nemligen ej allenast det onda, men äfven det goda.
Men en sådan lära är i och för sig sjelf hvarje
all-enhetslära. Ty om den ock ropar på begreppet frihet, är den dock
för detsamma främmande; en verklig frihet kan nemligen ej
finnas i ett system, som blott förmår fatta henne såsom abstrakt,
hvarmed hon slår öfver i nödvändighet, och hvilket, om det
också ej nödvändigt ponerar all bestämning såsom gifven af
ett annat, dock alltid måste negera hvarje verklig
sjelfbe-stämning. För en sådan åsigt reduceras nemligen allt
förhållande mellan det absoluta väsendet ocb de ändliga till
förhållandet mellan substans och accidens. Väl kan härvid,
i mån af den filosofiska reflexionens utveckling, det absolut
varande fattas lägre eller högre: såsom blott objekt, eller
såsom äfven i sig innefattande subjektivitet; resultatet blir
dock detsamma, ithy att denna subjektivitet — då den är
fattad såsom abstrakt — är en sådan som aldrig är subjekt,
och det absoluta subjektet således aldrig kommer till ?tt
vara ett verkligt sjelf. Det sken af riktighet, som
pantheis-men kan gifva sig kommer, såsom vi redan förut visat, deraf,
att tanken är öfver all existens, liksom ock öfver all
förgängelse, således position och negation lika omedelbart. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
