Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
utreda, utan dem, som om praxi consistoriorum och casisternas betän-
kande hafva gjort sig kunniga. Ibland annat åstundas, att i kyrko-
ordningen må göras en viss och oföränderlig stadga om de för-
budna leden i skyldskap och svågerskap, inom hvilka icke må bindas
något äktenskap. Och i synnerhet att syskonbarns giftermål må
blifva hindradt, såsom hvilket sträfvar emot alla evangeliska försam-
lingars kyrkoordningar, att förtiga hvad Juris consulti och åtskilliga
andra skribenter häremot hafva förebragt och bevisat, att, sådant icke
utan förargelse och många farliga inkonsekvenser kunna eller böra
efterlåtas, helst emedan klarligen nog kan bevisas, att fastän samma
personer icke äro uttryckligen nämnde uti den lag, som Gud här
öfver genom Moses har skrifva låtit, så är likväl graden eller de
personer, som äro uti samma distantie ifrån roten med syskonbarn,
därsammastädes icke förgätna. Hvartill kommer, att äfven samma
ordasättet, som brukas uti samma lag och varder i vårt språk afsatt
med nästa blodsfrände eller blodsfränka, annorstädes gifves fader-
broders barn och barnabarn (confer Levit. 18:6 cum Levit. 25: 49.
Numer. 27: 11 etc.) så att ingen tvifvelsmål synes böra vara, att ju
syskonbarn under ordet blodsfränka begripes. Skulle nu någon icke
desto mindre mena sig hafva något häremot att invända och skatta
billigare vara att stricte hålla sig vid de personer, som i Guds lag
uttryckligen äro nämnde, så lämnar likväl ett sådant betänkande
alltid efter sig ett tvifvelaktigt samvete, hvilket blifver en svår börda
att dragas med uti ett så angeläget ärende, som icke heller kan
ställas till freds med de exempel, som pläga anföras till att styrka
sådana äktenskap, ty antingen man anser de gamla eller ny-
ligare exempel, äro de antingen intet bindande och kraftiga nog till
att stadfästa den meningen om syskonbarns äktenskap, eller visa de,
att en sådan sammanlefnad af närskylde personer intet hafver varit
Gudi behaglig eller lyckosam. När man nu förmenar sig kunna
påstå, att sådant äktenskap "är genom den moraliska lagen förbjuden,
så följer därpå det af sig själft, att världslig öfverhet bör däruti
intet dispensera, och att ett sådant förbud bör binda såväl höga som
låga, såväl rika som fattiga. Där ock någon ville påstå en sådan
lag angående syskonbarns giftermål vara en människostadga och
alltså dispensation underkastad, så heter det dock som Guds ord
säger: jag hafver makt till allt, men det är icke allt nyttigt. Därför
ock öfverhetspersoner, ändock de hafva låtit den meningen sig be-
haga, att samma förbud vore allenast en mänsklig lag, hafva de lik-
väl i sina kyrkoordningar förbundit sig att intet vilja i den graden
dispensera, i anseende till den fara och stora äfventyr, som sådant
med sig hade. Och borde detta så mycket mer gälla i vårt k. fäder-
nesland, som mest alla Guds församlings lärare hafva instämt till
den meningen, att denna grad vore eller borde vara förbjuden, ifrån
det allmänna mötet, som hölls i Upsala 1572 och 1593, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
