- Project Runeberg -  Erik Benzelius d. ä. / I. (1632-1687) /
VI

(1897-1902) [MARC] Author: Henrik Nicolai Clausen Afzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VI

vara, att det, som de hade funnit vara godt och rätt, när de
själfva formerade eden, icke skulle nu få vara godt och rätt, sedan
som Hans Maj:t hade auktoriserat densamma. Hvarvid biskoparne
hade detta att påminna, att uti deras koncept stodo dessa orden
därhos, att de bedja sig Gud till hjälp, att de måtte troligen
hålla och i verket ställa det, som de lofvade, hvilket de funno
vara uti det tryckta utlåtet. Hvaruppå vi replicerade annat vara
att formera en bön, annat att stifta lag, kunnande vi intet se
någon nödvändighet igenom en lag att pålägga en präst om att
han skall i allt sitt företagande särdeles och uti sitt ämbetes tro-
liga förrättande anropa Gud om hjälp, ty det bör han veta at
sig själf. Vi tro icke, att någon präst lärer vara så obetänkt och
förmäten, att han tänker sig kunna, utan att innerligen bedja Gud
därom, fullgöra sitt ämbetes plikter utan Guds nåd och bistånd,
fast bönen icke såsom ett bud influerar i lagen. Är bönen i
hjärtat, så verkar hon hos Gud, fast icke ett ord står därom i
eden, men om hon stode aldrig så vidlyftigt och väl införd uti
eden, och hon icke är i hjärtat, så uträttar hon ingenting.

3). »Vi svärja ock till att hålla en rätt kyrkodisciplin efter
kyrkoordningen, hvarvid den svårhet mångastädes och ofta för-
faller, och ehuru gärna man detta efterkomma vill, följer dock
ingen effekt, där som man icke kan ha handräckning af de civil
betjänte, och man således svär uppå att hålla det man ensam icke
råder om.»

1. Alldenstund detta är en klagan icke af prästerskapet i gemen,
utan af några få, så hade det varit väl, om de hade namngifvit
de samma civil betjänte, som ha uppå gjord ansökning och på-
minnelse vägrat dem deras ämbetes handräckning, på det Hans
Maj:t så mycket bättre hade kunnat låta dem tilltala och plikta.
Men nu, fast klagan anställts här mycket »generaliter», kan likväl
Hans Maj:t intet där uppå »generaliter» anse och förklara alla
sina civil betjänta för tröga och vårdslösa eller göra de skyldiga
och de oskyldiga lika, utan när någon i synnerhet angifves, då
lärer Kungl. Maj:t intet underlåta sådant emot densamma andra
till varnagel att gifva. Biskoparne tyckte fuller det ha någon
svårighet med sig för prästerna att ge de civil betjänte hos öfver-
heten an för försummelse i sitt ämbete, men därtill svarades först,
att/ det har mer skäl och mindre svårhet att ge en civil betjänte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebenzelius/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free