Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
mänhet voro, och när så undantagsvis icke var fallet, visste den
förre att med så sakliga skäl styrka sin åsikt, att de olika menin-
garna aldrig medförde några personliga misstämningar. Och säll-
synt var det, att kansler och Kungl. Maj:t gingo ifrån prokanslerns
förslag. |
Benzelius var lokalpatriot och ville i det längsta bevara Upsala
åt Upsalalärde, utgående ifrån den grundsatsen, att den, som under
många år framgångsrikt arbetat och verkat vid universitet på en
lägre och illa — eller kanske alls icke — aflönad plats, skulle äga
företräde vid befordran till en professur framför utifrån kommande
sökande. Åtminstone ville han bevara lärostolarna i Sverige åt
svenskarna. Så skrifver han till kanslern den 10 Juni 1703:! "Jag
förnimmer, att professor theologi&e i Pernau, licentiaten Johan
Folcker ? bemödar sig genom åtskilliga rekommendationer att komma
hit till professionem theologicam. Jag lämnar honom i sitt värde,
men tror intet, att han är anständig för denna orten, så mycket jag
1 Upsala Kanslersämbetes Handl. åren 1703—1712. KR. A.
? Johannes Folcker, född i Kalmar 1664, blef 1684 student i Upsala,
men studerade sedermera i utlandet och blef 1696 teologie licentiat i
Giessen. 1698 blef han lektor vid Kalmar gymnasium, ehuru dom-
kapitlet misstänkte honom såsom »Hallensis, pietist, spenerian»>. Han
kom snart i strid med sina ämbetsbröder och sökte sig därför från Kalmar
samt blef 1701 teologie professor i Pernau. Äfven där råkade han i
strid med sina ämbetsbröder till följd af sina spenerska åsikter Sedan
ryssarna eröfrat Pernau (1710), begaf sig F. tillbaka till Sverige. För
sin pietistiska propaganda anklagades han i Stockholm inför en särskild
kommission, hvilken ansatte honom så hårdt, att han måste träda i häkte.
1718 afsattes han både från prästämbetet och professuren samt hölls i
fängelse till 1719, då han vid Ulrika Eleonoras kröning frigafs. BSiva
återstående dagar lefde han i Blekinge på Hjerpegården (ännu kallad
professorsgården), hvilken han fått med sin fru Catharina Velshuysen,
köpmansdotter från Karlshamn. F. beskrifves som en lärd och gudfruktig
man, och ärkebiskop Steuchius säges i Stockholms konsistorium hafva
vid hans afsättning på samvete betygat, att han icke ansåg honom hysa
några irrläror. F. dog d. 24 November 1729. (Nordisk familjebok och
Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
