Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
och Svartbäcksgatan, där, innan man visste ordet af, två stora väl-
byggda gårdar, tillhörande professor Upmark och räntmästar Romel,
stodo i ljusan låga. Eftersom vinden var nordlig, hade man hoppats,
att stadsdelen Svartbäcken skulle blifva oberörd af elden äfvensom
att stadsdelen Dragarbrunn skulle kunna skyddas, tack vare den
breda Svartbäcksgatan, men snart hade elden, trots alla ansträng-
ningar att mota densamma, kastat sig öfver till östra sidan af
Svartbäcksgatan, och inom kort brann allt emellan Klostergatan och
torget, hvarest där hopad lösegendom befordrade eldens spridande
söder om torget till stadsdelen Kungsängen. Efter vid pass endast
fem timmars härjande måste således allt öster om Fyrisån från
Svartbäckstull till Kungsängstull anses vara prisgifvet åt lågorna,
både fast och lös egendom, hvilken sistnämnda nästan utan undan-
tag brann upp, emedan elden rasade så våldsamt, att den kastade
sig långa vägar och antände långt aflägsna kvarter, under det många
mellanliggande kvarter blifvit af densamma oberörda. Men med detta
nöjde sig ej det rasande elementet. Ågatorna — isynnerhet den
östra — voro denna tid bebyggda på båda sidor, så att en husrad
fanns ända ned i åbrädden. Denna husrad fattade snart eld, och
broarna öfver Fyrisån, som voro af trä, hjälpte till att leda elden
öfver till den del af staden, som låg väster om ån. Mellan kl. 8 och
9 på morgonen började det äfven att brinna på vinden öfver dom-
kyrkans hvalf, där trävirket gaf elden rik näring, och vid elfva-
tiden var den härliga domen, Upsalas och hela landets stolthet,
ödelagd med sina ovärderliga och oersättliga minnen.
Ingen vågade nu längre hoppas på möjligheten att kunna rädda
Gustavianum med sina dyrbara samlingar och biblioteket; det torra
spåntaket började här och där redan att röka, då en strid regnskur
kom och genomdränkte taket och svalkade den af eldgnistor upp-
fyllda luften. Liksom genom ett underverk blef sålunda denna
byggnad räddad.
Först vid pass kl. 4 e. m. d. 17 Maj aftog elden, så att det
fanns utsikt att kunna blifva herre öfver den, men då hade den också
förtärt hela staden, så när som på den delen, som kallas Fjärdingen
och hvilken, äfven den, hade varit svårt hotad. Huru våldsamt
elden farit fram, och huru stark hettan varit, kan man göra sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
