Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
junge, och denne glömde aldrig sin tacksamhetsskuld till den vör-
dade läraren. ? Många voro också de bevis, konung Karl XII gaf
härpå; ett bland dem var kallelsen till kyrkans högsta ämbete efter
ärkebiskop Svebilii död. Och icke blott till Benzelius själf, utan
äfven till hans familj sträckte sig konungens välvilja, såsom vi i det
följande blifva i tillfälle att visa.
Då den adertonårige konungen nödgades draga svärdet mot sina
fiender, följde Benzelius händelserna på krigsskådeplatsen med det
lifligaste intresse, och när underrättelsen om hjältekonungens seger-
rika bragder nådde fosterjorden, skyndade Benzelius att i hjärtliga
lyckönskningar till konungen uttala sin glädje öfver hans framgångar,
! Som bekant hafva mycket olika uppfattningar gjort sig gällande
om Karl XII:s både begåfning’:och uppfostran, såsom förhållandet varit
om hela hans personlighet. Längst i ringaktning går väl bibliotekarien
P. A. Wallmark, som utgifvit Karl XII:s brefväxling, förnämligast med
hans syster, prinsessan Ulrika Eleonora, ifrån år 1698—1709. I sitt
företal till nämnda brefsamling säger han bland annat: >Man väntar
sig att någon gång upptäcka dessa drag af en tilltagande förstånds-
utveckling, af en ökad världs- och människokännedom, som, i en bref-
växlipg af denna natur och emellan personer äfven af försummad upp-
fostran, vanligen icke plär saknas. Detta är likväl hvad man här för-
gäfves söker.> Längre fram i samma företal säger han, att konungens
bref »bära tydliga spår, som öfverallt röjas, att konungens uppfostran
varit mycket försummad» och att »den alltför tidiga smak, konungen
fick för björnjakterna — — — förklara till fylles, huru föga något
mera än de fysiska förmögenheterna hos honom kunde utvecklas». —
Det ter sig litet underligt, om man sedan läser t. ex. Göttingerprofessorn
Aug. Ludv. Schlözers Briefwechsel Theil IV. Heft. XIX sid. 2. Han
redogör här för de olika discipliner, i hvilka prinsen erhöll undervisning,
och säger i sammanhang härmed: »Wie ausserordentlich muss des Helden
Genie gewesen sein, da es den vereinten Bemiöhungen einer ganzen
Gesellschaft geschäftiger Pedanten, die es wohlmeinend dämpfen wollen,
gleichwobl gläcklich widerstanden hat!» Här talas icke om någon bri-
stande förståndsutveckling eller försummad uppfostran, tvärtom förebrås
prinsens lärare för pedantiskt nit. Dessa sist nämnda, som väl också
torde vara de mest omdömesgilla i denna fråga, synas hafva varit ense
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
