Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miljer, som voro bekanta eller umgängesvänner
med familjen Blomqvist.
I skolan förekom även någon gång bestraffning.
Såsom ett av dessa straff har Elisabeth
Blomqvist omtalat den s. k. „svarta rosen", en svart
bandrosett, vilken fästes på axeln av den elev,
som underlåtit att tala franska. Även kunde
hon påminna sig, att hon en gång blev skickad
från klassrummet ut i tamburen, emedan hon
pratat under lektionen. Skamsen och förtvivlad
över detta straff, klagade hon, då timmen var
slut, högljutt sin nöd för en av kamraterna, i
det hon förklarade: „Jag ville få dö“! —
„Nå, bjud mig då på din begravning“! ljöd det
hurtiga svaret, som den bestraffade likvisst i
sin dystra sinnesstämning fann mycket hjärtlöst.
— Att medföra sötsaker och annat gott till
skolan hade varit förbjudet. En dag hände det
likvisst, att föreståndarinnan fann en påse med
fikon i tamburen. Hon tog den då med in i
klassrummet och bjöd av innehållet åt eleverna
sägande, att förmodligen någon av dem fört dit
fikonen i avsikt att undfägna sina kamrater.
Senare, troligtvis redan i slutet av 1830-talet,
upphörde skolan på grund av Mlle. Harrings
försvagade hälsa, men hon fortfor dock att
undervisa sin systers barn. Jämte det hon med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
