Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till uppbrott och avtågade till Ryssland. Och i
mars besökte kejsar Nikolai I, åtföljd av sina
söner, Helsingfors. I sin korrespondens med
familjen Steinmann berör Elisabeth Blomqvist
över huvud taget endast sällan de politiska
tilldragelserna, emedan från myndigheternas sida
en sträng censur utövades, i det brev och
postförsändelser öppnades. Den 22 mars 1854
skriver hon:
Här hos oss har man nästan hela vintern endast
talat om kriget och dess följder, men blott En
känner utgången — Gud ensam vet, huru allt skall
sluta, och då kunna vi ju vara lugna, Han vet ju
bättre än alla människobarn, vad som är gott för
dem — men vår svaghet ligger just däri, att vi ha
så föga förtröstan och att vi så gärna ville lyfta
framtidens slöja för att se, vad Han har för avsikt
att göra.
Ett annat brev (den 25 mars) omtalar även
kejsarbesöket med några ord:
Här var hela staden i rörelse för att se Hans
Majestät. Jag har aldrig kunnat föreställa mig, att
denna stad skulle ha så många innevånare, på
öppna platser var ibland en sådan trängsel att man
var nära att bli ihjälklämd, och om icke en gång
en barmhärtig herre lyft mig ur trängseln, vet jag
icke vad det hade blivit av mig.
Våren tycks ha kommit tidigt det året, ty redan
i början av maj sänder Elisabeth Blomqvist nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
