Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalla mig icke egensinnig, jag kan icke handla
annorlunda, jag måste ledsaga honom, om resan
kommer till stånd. Du har ofta, såväl i dina brev
som muntligt sagt, att jag bör vara i moders ställe
för mina syskon, och vad skulle väl vår moder
gjort i detta fall? — — Minna, kära Minna [fru
Steinmann] — säg honom dock, att en mor helt
visst lämnar sina friska barn i hemmet för att följa
och vårda det sjuka, t. o. m. om intet hopp mer
finnes, och har väl någonsin en mor förlorat
hoppet?
I breven till förmyndaren, J. Ph. Palmén,
dryftas både praktiska svårigheter och inre motiv
jämte pliktens krav. Med anledning av att den
sjuka brodern önskar företaga resan så snart
som möjligt, så länge vädret ännu är sonnnarlikt
och milt, heter det i ett av dessa brev (den 29
juli):
. . . Skall jag föra min bror att dö i främmande
land, så ber jag till Gud att få göra det, när solen
skiner varmt och ej stormen skakar vår farkost.
Dock äfven derpå är jag beredd. Det finnes En,
som säger åt vågen i det oroliga hjertat: „Tig
och var stilla.“ Han har sagt det åt mig, jag är
lugn och stilla, ske mig som Han vill. Och hvem
vet, ingenting är omöjligt för Honom, kanske Han
ock kan och vill vända bort sorgen ifrån vårt hem,
kanske att en mildare luft återger krafter åt Th.
och han ännu kan lefva en liten tid. Jag har
frågat mig, om vi, om någon menniska har rättighet
att bortstöta det halmstrå, som kanske räddar den
Som är nära att drunkna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
