Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tadt. Huru de i oro räknadt dagarna, som de fått
lefva på egen bekostnad till dess en ny plats
visat sig! Med hvilket bekymmer ha de ej sett sin
obetydliga besparing minskas! Och sedan när
sjukdom och oförmåga kommit till! ack, det är en
hemlig och af ingen hörd sorgesång. Dessutom är
det en billig fordran af föräldrarna, att deras
lärarinna går framåt i utveckling, följer med sin tid
och inhemtar nya bättre utvecklingsmethoder. Detta
är ett oundvikligt vilkor för hennes eget värde
som menniska. Men huru begära detta af henne,
då hon ej har sådana inkomster att hon ens för
sin framtida bergning kan vara lugn. Unga flickor
känna vanligen ej dessa sorger, emedan de ej
känna lifvet och derföre gå de första åren lätt nog.
Men sedan då erfarenheten kommer, då kommer
också sorgen.
Ett annat liknande drag av Elisabeth
Blom-qvists samhällsmoderlighet må ännu anföras.
Hon skriver till Steinmann (den 4 augusti 1862),
att hon under sommaren på landet kommit i
beröring med en ung flicka, som av en
ämbetsman i Helsingfors blivit övertalad att lämna sitt
hem, men sedan de någon tid levat tillsammans,
övergivits av honom. Elisabeth Blomqvist
känner djupt medlidande med hennes belägenhet
och låter detta medlidande icke stanna blott vid
ett beklagande, utan vill göra vad hon förmår
för den övergivnas upprättande. Hon besluter
att uppsöka den unga flickan och tala med
henne, oaktat detta ju kan falla sig ganska svårt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
