Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av den 26 juli visar oss, huru djupt detta
underkännande griper henne och i huru hög grad
hennes arbetsmod därigenom nedsättes:
Jag har tvivlat på tnig själv, jag har lidit
mycket! mycket! har kämpat mycket, gråtit mycket!
och mycket strävat att vinna ro och jämvikt! har
med sorg och bekymmer åter på morgonen gått
tillbaka till klasserna, har under dagens lopp än
varit förhoppningsfull, än åter nedslagen. Alltid,
alltid stod för mig som ett spöke min oduglighet
— emedan jag var kvinna — jag säger dig, mina
vingar voro förlamade och vid dem hängde med
blytyngd det klara medvetandet om min
kunskaps-brist — min okunnighet i de flesta skolämnen
tryckte mig.
Men mitt i all denna bedrövelse komma några
erkännande ord av Frölich och hjälpa till alt
jaga undan misströstans tunga moln, liksom en
solstråle plötsligt kan skingra en mulen dags
sorgset grå stämning. Den 8 augusti läser man
i ett brev till Steinmann om Frölich:
Han är väl den främsta och genialaste och mest
djupsinniga lärare jag sett. Han är sprudlande
liksom ett friskt källsprång. Man kan omöjligt bli
sömnig ens ett ögonblick under hans timmar —
han håller en vaken och dundrar en vaken. En
egendomlig människa, full av djupaste känsla, full
av tankar, ideell, kraftig, eldig—men tillika häftig
och ofta orolig — man måste hålla av honom, det
hjälper icke, och dock var jag de första dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
