Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 15 dec. 1866. Kvinnan får ej säga
mannen sanningen, då hon märker brister hos honom;
hon får ej rätta mannen och han får ej låta leda
sig av henne. Men hon får berömma, gilla,
beundra honom och detta får hon uttala; detta
erkänner han, emottager han och finner sig
smickrad därav. Betyder hennes tanke och uttrycket
för tanken ingenting, i fall den ogillar honom, så
betyder den ej heller något, om den gillar och
berömmer.
T. ex. en lärare förgår sig, begagnar en metod
vid undervisningen, vilken en kvinna anser vara
oriktig. Emedan hon är kvinna, får hon ej utsäga
sin tanke, ty hon blir då ej mera kvinnlig; hon
sårar mannens stolthet. Men finner hon något
gott i hans metod, då får hon gärna utsäga sitt
gillande — ja, läraren uppmanar henne själv
därtill, då han kan förutsätta, att hon skall berömma
honom.
„Nå, huru gick det? var det bra, kunde M:elle
B. ha något gott av timmen för eleverna?
(semi-naristerna)“. — „Ja, det gick mycket bra och vi
[ha] hämtat mycket ur denna timme.“ — Så var
verkligen fallet, t}7 det var en god lärare — en
utmärkt lärare;, men samme man var det som ej
ville tillerkänna en kvinna rätt och förmåga att
leda en kvinnlig undervisningsanstalt. Var detta
konsekvent? — Behövde han en kvinnas
erkännande i en undervisningsfråga, då en kvinna ej
kan leda en undervisningsanstalt? Var ej frågan
en tom fras eller ett ofrivilligt erkännande av
kvinnans förmåga att bedöma? —
„Kvinnan bör vara mannen underdäning“, heter
det i den Hel. Skrift. Ja, underdånig den man
hon erkänner vara sin like — like i högsta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
