Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon aldrig skall kunna försona sig med
kriget:
Den 18—19 februari 1871. Är det väl möjligt
att preussarna vilja intåga i triumf i Paris? Jag
kan och vill icke tro det. Att triumfera, då man
fått rätt, är dock i vanliga fall mycket fult, huru
mycket mera efter ett så sorgligt hantverk som
krigets! Mitt hjärta krymper samman, då jag
endast tänker därpå. Vore jag en parisiska, skulle
jag krypa ned i jorden — och vore jag en man,
skulle jag göra — jag vet icke vad — i alla fall
med förakt se en sådan lek. — Men jag tror det
ännu icke. Det kunde ju blott göra det ondaste
blod ännu ondare.....Vore jag i Paris, så skulle
jag stå på de olyckligas sida och trösta dem, men
visst icke ropa vivat till segrarna. Det kan man
göra i deras fädernesland som tack, där är det på
sin plats. Äro de icke redan tillräckligt hatade av
sina fiender? Varför uppreta dessa ännu mer!
Gode Gud, vad har det blivit av tyskarnas hjärta,
om de göra så!
Den 26 februari. Nyligen har i Paris utkommit
en broschyr av en Laveleye, vilken skjuter hela
skulden till olyckan på det franska folkets
okunnighet och visar på tyskarnas „värnplikt“ och
„skolplikt“ såsom den verkliga grunden till deras
överlägsenhet.
Den 2 mars. Jag föreställer mig emellertid att
först då blir varaktig fred, när en djup grund av
sedlig bildning blivit lagd hos folken och de yttre
garantierna, fästningar o. s. v. endast bliva palliativ.
Den 1 mars säger brevskrivarinnan, att
kriget hos henne väckt „riktigt den levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
