Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 10 dec. 1872. Sorgen efter hädangångna
är lik den ömhet man hyst för dem.
„Vela" — veta Guds hemlighet, den han allena
förbehåller sig, det är en inbillning att tro sig
veta.
Tro, Jörtrösta, förlita på det som man icke vet,
det är det riktiga ordet — icke veta. „Nu se vi
genom ett mörkt tal, men sedan ansikte mot
ansikte“. Tron försvinner då för det omedelbara
veta, hoppet på det som vi trott har blivit då
uppfyllt och försvinner även — endast kärleken
kvarstår, emedan den ej kan försvinna för det
omedelbara vetandet, den blir högre, rikare blott genom
vetandet. Därföre är kärleken evig — därföre
uppgår kärleken redan här — ty det eviga sträcker
sig såväl över tid som evighet — men vårt vetande
är ej evigt. — Vetandets början i fråga om
evigheten och Gud heter i tiden aning, viss
förhoppning på det man icke ser och dock tror — i
evigheten först blir denna förhoppning visshet =
veta. —
Överse det hela av ett upplevat liv kan man
först en lång tid efter det genomlevade. översikt
vinnes först när känslornas jämvikt medgiva
tankarnas klarhet.
Aldrig har jag ansett mig ha rättighet att söka
tröst i någon inbillning. — Så gärna jag än ville
stå i umgänge — omedelbart umgänge med de
hä-dangångne — anser jag ett dylikt umgänge bestå
i en föreställningens självskapelse, som icke
motsvarar sanningen. Icke ens för vinnande av tröst
ville jag blanda bort min själ med några vil/o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
