- Project Runeberg -  Elisabeth Blomqvist, hennes liv och gärning. En biografisk studie, enligt brev och dagboksanteckningar / II /
219

(1916-1917) [MARC] Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig själv. Och att detta icke tillfallit henne utan
kamp, framgick tydligt nog av de spår av ett
livligt och häftigt lynne, som ej så sällan gåvo sig
tillkänna. Jag kan minnas mera än ett tillfälle,
då detta lynne bröt fram, men blott för ett kort
ögonblick för att omedelbart behärskas. Och en
gång hörde jag henne själv säga, att få människor
torde haft ett sä häftigt temperament som hon och
alt det kostat henne mycket arbete och möda att
lära sig styra och betvinga det. För min ringa
del vill jag dock tillåta mig mena, att just dessa
skiftningar och dessa glimtar av en livlig och
lättrörlig själ mycket bidrogo att öka hennes
personliga charm och göra henne till den fängslande
person hon var.

Frk. B. plägade stundom under någon lämplig
lektion, t. ex. en handarbetstimme, besöka de lägre
klasserna och samspråka med eleverna, troligen i
akt och mening att lära känna dem närmare. Jag
minnes väl ett sådant besök å första klassen det
år jag tillhörde den. Bland andra tilltalade hon
även mig, gjorde mig några frågor om mitt hem,
mina föräldrar o. s. v. Jag berättade om min far,
som varit sjökapten, och försäkrade i barnslig
stolthet, att han nog varit i alla länder och besökt alla
ställen på jorden. — „Har han också varit vid
nordpolen?" frågade frk. B., och jag bejakade frågan
på god tro. — »Nej, min vän, där har ännu ingen
människa varit,“ blev det stukande svaret,
visserligen mycket vänligt sagt. Och där satt jag och
skämdes, lutad över mitt handarbete. Ännu i dag
efter 38 år, känner jag huru rodnaden brände mina
kinder över att jag så blamerat mig inför
föreståndarinnan och kamraterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eblomqvist/2/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free