Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genealog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
par jätteklunkar. Gamle baron kom till, och snart
hade vi fördjupat oss i Paris’ mysterier.
Kvällen gick. Unge baron hade fått något att
tänka på och såg riktigt orolig ut. Han gjorde ett
par försök till närmande, men majorens
borgerliga och oblyga skämt skrämde bort honom.
Emellertid verkade det pinsamt att ständigt känna
den där stirrande, numera ängsligt intresserade
blicken riktad på mig. Jag överlade med mig
själv om jag skulle förbarma mig och lägga hyende
under hans monomani genom löfte att skänka
honom Theatrum Nobilitatis Svecanæ.
Visserligen var han ohövlig, men han var naiv
också, och saliga äro de andeligen fattiga.
Barmhärtigheten segrade.
— Nå, baron, kom hit och drick med mig, få
vi talas vid!
Jag såg att min obesvärade ton äcklade honom
in i själen, men han kom. Dock med bibehållen
värdighet.
— Baron skall få den där boken, ty den är
inte till salu, men ni får den endast på grund
av er fars utomordentliga älskvärdhet.
Stridiga tankar arbetade tydligen i den unge
mannens kranium, men slutligen sträckte han fram
två (2) fingrar, faktiskt, som för att tacka. På
neutral mark hade jag knäppt ynglingen på näsan,
men här var jag ju gäst, och jag klämde till med
två av mina fingrar, kanske onödigt hårt, jag
medger det.
— Håll till godo, unge man och tacka er far!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
