Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adrian Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adrian släpper henne och hon ligger
stånkande, stirrande med färglösa ögon.
— Nu har du fått för i dag och likadant får
du i morgon, så du hör, vad jag viskar! Men
nu får du stiga opp och niga — jaså — jaså —
nig bara — så ja — så ja — — —
— Kära söta hjärtanes — åj åj åj, och hon
kryper fram mot mannen.
— Nu är det förlåtet för i dag och i morgon
kväll får du samma förlåtelse, för här är
sjömanstag och inget lirk. Här sir du vems ande du
guppar med! Är inte kaffet färdit än? Satans
slarv! När stuerten ombord inte har kaffet i
ordning vid bestämda glas får han smockan abaft
thé funnel, you see, och här hemma är jag abaft
thé funnel, you see — skulle hennesas nåd villa
va så schangdönobel och berätta vem som är
pappa för det här menageriet, va sa? Den äldsta
är röhårig, den ä min, kryp inte under bordet,
kvanting, pappa har fått lov om kaffe och är
glad, som en lärka — kom hit får jag ta dej på
knät, jittanes unge, han ä som en mört, d’ä mina
tag — pappa har böxor med från England åt
dej å en blus som ä fin som fläsk — men säj
mej — — —
Adrian Enström sjunker ihop igen — gråten
strömmar ur hans ögon, han reser sig upp med
ett jättetag och rusar fram mot hustrun.
— Egentligen skulle du hatt smockan en gång
till nu, men du — ja — å herre jösses! Vi ä
alla syndiga människor. Tal om nu — men om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
