Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två små tjänande systrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
ännu en pys. Men — kom ett nytt lif till världen,
så såg det ut som ett annat skulle sköflas, moderns . . .
Ty en dag kallades vi två äldsta, som gingo i
skolan, hem . . .
Jag minnes ännu allt så väl — huru vi barn och
de öfriga i huset gråtande stodo kring vår moders säng,
huru vår far låg knäböjd vid bädden, huru vi barn,
ett efter ett, vi voro fyra utom de två små-små,
leddes fram till bädden och hur en äldre, kvinnlig
anförvandt för hvart och ett af oss sade : — Det är
Ella, o. s. v. som tar farväl af sin mor . . .
Men hon, till hvilka dessa ord ställdes, hörde
intet . . .
Blek och med slutna ögon låg hon där.
Emellertid flämtade lifslågan ännu, och dagen gick.
På kvällen skulle vi två äldsta lägga oss. Vi lågo
i samma rum som Elin. Denna kväll virkade inte
Elin. Tyst lade hon sig. Vi systrar lade oss också.
Vi hade gråtit så mycket hela dagen och tröttheten
tog öfverhand. Vi somnade snart.
Fram på natten öppnades dörren till vårt rum och
en af de andra jungfrurna kom in. Jag vaknade till
hälften. Elin, som inte sofvit, reste sig upp i sittande
ställning i den långa utdragssoffan, belyst af den lilla
tomtelampens stjärnsken.
Den inträdande jungfrun sade blott dessa fyra ord :
"Nu är det slut". Jag, dottern, var så trött och så
sömnig, så förbi efter en hel dags gråtande, att jag
blott vaknade till hälften och hade inte en enda tår
mera. I half domning hörde jag de fyra orden–—
Men hon, tjänarinnan, satt som tillintetgjord upp
i bädden . . . och bara grät — grät så bittert och så
tröstlöst. Jag hörde och förnam allt, fast sömnen låg
som en blytyngd i hvar enda lem i min tolfåriga
barnakropp. Och ifrån min sängalkovs djup såg jag som
genom en slöja Elin sittande där i sin säng, ännu
upprätt och oupphörligt gråtande.
Och hon var blott en tjänsteflicka . . . Och de tå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
