Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagoberts flammor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Då skulle Dagobert Ström, på samma gång som
han tackade Angela för god mat — bedja Angela, att
för all framtid, som hans älskade hustru, tillreda hans
måltider för hela lifvet — det blefve allt ett passande
frieri, fastän förstås litet prosaiskt.
Ändtligen började man äta. Men man till och
med åt lamt, tyckte Dagobert. Men Dagobert gjorde
i alla fall fullt skäl för sig.
Då man ifrån det öfverdådigt läckra smörgåsbordet
och den delikata fisken kommit till steken, befanns
denna i Dagoberts tycke vara så idealiskt härlig, att
han i dubbel bemärkelse fråssade, såväl af steken
som af tanken på hur obeskrifligt skönt det skulle bli
att få Angela till hustru och en sådan här vällagad
supé, när hälst han ville.
I detsamma knackade grosshandlare Wide med en
knif mot sitt vinglas och äskade ljud. Så bad han
på sitt sällspordt fryntliga sätt gästerna dricka en skål
för de nyförlofvade, hans dotter Angela och hans förste
kontorist, Theodor Walde.–-
Alla klingade med de nyförlofvade och gratulerade
dem. Nu syntes det tydligt på den lifliga stämningen,
som bemäktigat sig gästerna, att bomben, som de
väntat på, kreverat.
Men magister Dagobert Ström satt alldeles
orörlig. — I detta ögonblick glömde han helt och hållet
sin omgifning, till och med steken, som nyss synts
honom så delikat, försvann för honom som i ett stort
universum. Han förstod endast ett: clen långe
kontoristen hade snappat bort hans Angela!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
