- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
96

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnohataren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.96

Men det var något så underligt med Metta.
Rosorna på hennes kinder började blekna, glansen i
hennes ögon blef mattare, och det emellanåt något
öfvermodiga leendet försvann från henne.

Hennes mor iakttog henne men sade ingenting.

En dag gick Metta ut i skogen med ett
beslutsamt drag i ansiktet. Då mötte hon Uno Skog.

Som vanligt gjorde han en vändning för att
undvika mötet. Men Metta gensköt honom. Sakta räckte
hon ut sin hand och sade med sorgsen stämma :

— Jag kan inte stå ut med detta. Vill ni inte
förlåta mig och vi bli goda vänner igen, fast jag inte
kan gifta mig med er?

— Förlåta er vill jag gärna och det har jag redan
gjort, ty jag har förstått att ni inte afsiktligt lekt
med mig.

— Således kunna vi bli goda vänner, riktigt goda
vänner, sade Metta med en varm glans i ögonen och en
fin rodnad på de nyss så bleka kinderna och räckte för
andra gången ut sin hand.

— Nej, inte vänner, lilla Metta, svarade Uno
sorgset — inte vänner. Det vore blott att börja leken
på nytt. Och lilla Metta, man kan leka med elden
tills man bränner sig.

Hans röst var likt en smekning, när han uttalade
hennes namn.

Ånyo drogs blodet upp till Mettas kinder. Var
det innebörden af Unos sista ord, som hade denna
verkan ?

— Det är bäst att vi aldrig mötas, åtminstone
bäst för mig, det är svårt nog att glömma, fortsatte
Uno Skog.

— För öfrigt är felet endast mitt, fortfor han efter
en paus — jag borde tänkt på klyftan, som ligger
mellan mig och er. Er samhällsställning och min.
Edra händer äro för fina och mina för grofva att mötas
till annat än måhända detta sista farväl.

Uno tryckte hårdt Mettas hvita mjuka händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free