Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårdröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vårdröm.
Det var vår. Lärkan drillade i skyn. Himmelen
var blå. Skogarna började grönska.
Aldrig hade Ärla von Lycke tyckt någon vår vara
så härlig som just denna. Aldrig hade hennes
barndomshem, det ståtliga, skogsomkransade Lyckebo
synts henne vackrare än nu. Aldrig hade sjön, i hvars
djup Lyckebo vackra slott speglade sina många torn
och tinnar, glänst så vackert som denna vår. Och
aldrig hade den ståtliga, vackra och mörkögda Ärla
von Lvcke varit vackrare än nu.
Alla märkte detta. Men endast fru Hermine von
Lycke, Ärlas mor, anade orsaken. Hon hade själf
genomgått, hvad som nu förestod. Ärla var nu vid
första akten. Det tillkom henne, modern, att med
fast hand se till att första akten slutade och den
andra tog vid. Någon tredje fick aldrig finnas i denna
tragedi.
Det var sagan om en rik och skön adelsfröken,
som skänkt sitt hjärta åt husets informator.
I gula salongen, herrgårdens vackraste och mest
imponerande rum, där den svarta möbeln var
öfverklädd med gult, storblommigt siden och en massa
dyrbarheter med fin smak voro samlade och konstnärligt
placerade, sutto en dag fram på våren fru Hermine och
hennes dotter. Det låg ett hårdt och kallt drag öfver
fru von Lyckes eljest vackra och väl bibehållna ansikte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
