- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
120

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 4. Frestelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.120

— I alla händelser har ni inte burit något ok
öfver edra vackra axlar — sade Arvid torrt.

— Nej, jag drog lärdom af hvad jag hörde och
såg, samt sauverade mina apparancer i tid — svarade
Gunhild småleende, i det hon hastigt vände sig om.
Men plötsligt bet hon sig i läppen, som om hon sagt
mera, än hon bort.

— Alltså är ni intet barn, det äro vi eniga om —
utbrast Arvid i lätt ton.

— Låt oss då undersöka saken vidare — fortsatte
han i samma ton — intet barn således, men månne
då en liten demon?

Han skrattade, snodde sina mörka mustascher och
såg muntert, som om det hela varit ett skämt, på
Gunhild.

Men Gunhild var allvarsam.

— Människan är eller blir hvad händelserna dana
henne till — sade hon kallt.

— Hör på — tillfogade hon häftigt och vände sig
beslutsamt mot Arvid.

— Jag har ju inte gjort annat än hört på er,
alltsedan vi kommo hit ut — svarade Arvid leende.

— Ni håller af er bror? frågade Gunhild och
iakttog noga Arvids ansiktsuttryck.

— Ja, jag håller mycket af honom — svarade
Arvid varmt — fast jag inte är mer än några få år äldre
än han, har jag alltsedan vår faders tidiga bortgång
varit som en far för Agaton och vek som han är, har
jag på många sätt, alltsedan vår barndom, fått skydda
honom.

— Ni skulle då ta mycket illa vid er, om er bror
blef olycklig? frågade Gunhild.

Arvid såg häftigt upp.

Hvad Gunhild såg besynnerlig ut, där hon stod,
med hårdt sammanpressade läppar och ögonen
Igen-knipna, så blott en liten strimma syntes af det blå,
hvilket såg ut som en skarp knifsegg af blankt stål.

— Ja, naturligtvis skulle jag det — svarade Ar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free