Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 6. Vid den bottenlösa sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.134
Man draggade förgäfves efter hennes lik, men det
återfanns aldrig.
Gunhild stod en stund tyst och orörlig. Så gick
hon närmare den brant stupande stranden och såg ned
i vattnet.
— Akta dig, utropade Agaton.
— Åh, hvad skulle det göra, om jag föll dit ned,
svarade hon tonlöst.
— Då skulle jag bli gränslöst olycklig, sade
Agaton häftigt.
Gunhild blott ryckte på axlarna.
— Gunhild — utropade Agaton med skälfvande
röst — jag–
— Åhnej, säg ingenting — afbröt Gunhild.
— Jo — sade Agaton beslutsamt — nu vill jag
säga det. Länge nog har jag tegat. Länge nog har
jag väntat. Gunhild, du vet att jag älskat dig ända
sedan jag första gången såg dig. Gunhild, blif min
hustru!
Agaton fattade häftigt hennes händer.
— Det vore för dig bättre om jag kastade mig ned
här i vattnet, än att jag blefve din hustru — svarade
Gunhild dystert.
— Tala inte så, älskade, du skall glömma honom
— utbrast Agaton mildt.
Gunhild ryckte häftigt sina händer ur Agatons.
Hennes blick flammade. Hvad vågade han säga.
— Förlåt mig, älskade. Jag menade ingenting —
stammade Agaton.
Nu var det slut med Gunhilds apatiska tillstånd.
Hennes kinder brunno. Men hon bemästrade sin
sinnesrörelse. Snart nog stod hon lugn igen. Lik sig
som vanligt.
— Du har förlåtit mig? frågade Agaton ödmjukt.
— Ingenting att tala om — svarade hon med
outgrundlig min.
— Då vill du alltså bli min egen ljufva lilla
hustru? frågade Agaton stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
