- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
136

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 6. Vid den bottenlösa sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.136

Men kärleken hade gjort Agatons blick mera
skarpsynt, och därtill hade Gunhilds förändrade utseende
bidragit. Saknaden efter Arvid hade blekt hennes
kind och kommit glansen i hennes öga att slockna,
eller åtminstone att bli betydligt mindre klar än den
varit.

Efter en stund begåfvo de sig på väg till det
öfriga sällskapet, medan Gunhild förgäfves sökte
motarbeta det sinnets betryck, som fallit öfver henne.

Lugn och nöjd med hvad han vunnit, gick
Agaton vid hennes sida, med hennes arm i sin.

Då och då utbytte de ett ord.

— Ändtligen kommer herrskapet tillbaka —
ropade Edit Boström — vi ha väntat så på er, ty kandidat
Exner skall sjunga och vi ville, att ni också skulle få
höra på.

Gunhild och Agaton satte sig litet ifrån de andra.

— Hvad skall jag då ta, fröken Berg — frågade
kandidaten.

— Sjung Trollhättan — afgjorde Inga, och han
sjöng den vackra sången "Brusande, vilda ström" —

Medan sången tonade och allas uppmärksamhet
var vänd mot sångaren, reste Gunhild sig sakta, sedan
hon först makat sig allt längre och längre ifrån Agaton,
medan hon samtidigt plockade några af de grässtrån,
som likt fina, vackra vippor, växte på platsen och
hvilka hon och Edit genast observerat och föresatt sig
taga med hem.

Edit hade för ett ögonblick lagt märke till
Gunhilds förehafvanden, men sedan drogs hela hennes
uppmärksamhet till sångaren och sången.

Det var en härlig, underbar röst han hade.

Den rösten tjusade och hänförde kvinnorna. När
han sjöng, tyckte de, att de kunde höra honom i
evighet utan att tänka på tidens flykt.

När Gunhild hörde sången, utöfvade den äfven
på henne en sällsam makt. Men sångarens person
hade ingen del däri. I det öfverretade tillstånd, hvari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free