- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
176

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 14. Vid grafvens bädd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.176

ton försämrats och kanske hon till sist far se honom
dö — utbrast tant Gusten och fäste blicken på
Constance, som slog ned ögonen, ty hon förstod mer än
väl både tant Gustens blickar och hvad hon afsåg,
samt äfven hvart hon ville komma.

Fru Gerle hade naturligtvis berättat för fröken
Bergsjö om det afslag, som Agaton fått på sitt frieri,
samt att såväl Agatons egna böner, som moderns
framställningar till Constance att ge sitt samtycke till
giftermålet, ej ledt till något resultat.

Fröken Bergsjö kände ju till Constances svärmeri
för Agaton i tidigare år och hon kunde inte fatta det
på annat sätt än att vanlig nyckfullhet eller sårad
stolthet, för att hon ej blef hans första hustru, låg till
grund för afslaget.

Efter en ny paus sade hon därför.

— Att du Constance, som hittills varit så
uppoffrande, tålig och kärleksfull, nu kan vara så hård
och kall. Du håller ju rent af Agatons lif i din hand.

— Vårt lif står i Guds hand — sade Constance
stilla.

— Det förstås — svarade tant Gusten litet
buttert — men härvidlag tycker jag Gud riktigt utkorat
dig till ett redskap att hjälpa.

— Tror tant det? frågade Constance oroligt.

— Ja, det inte allenast tror jag. Jag tycker att
en hvar kan se ’det. Somliga människor ha mera
makt än andra att sprida lycka och glädje omkring
sig samt att ställa till rätta hvad andra oredat. Det
ligger ansvar i att ha fått en sådan gåfva. Det är
som en källåder, som måste vara sprudlande och
gifvande.

— Nu tror jag du går litet för långt, bästa tant,
och öfverskattar min förmåga af gifvande.

— Det tror jag inte — svarade tant Gusten
bestämdt. — Det öfvergår visst inte din förmåga att ge
Agaton ditt ja-ord, den man, som du länge älskat och
som nu lärt älska dig. Låt det vara slut med din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free