Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 15. Lycka - 16. Efter långa år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.184
— Jag är inte värdig så mycken lycka — sade
Agaton tankfullt. Gud är bra god, som lät mig lefva
för att se mitt lilla barn.
Den lilla växte och frodades och snart var hon så
gammal, att hon kunde tulta omkring på egna små ben,
klättra upp i fars knä och gifva honom
fadersnamnet. –-
När lilla Maj var nära 2 år, kom det stora budet
till hennes far, kom, som han väntat, hastigt, nästan
oförberedt, fast läkaren sagt, att man ej en timma
kunde vara säker. Men alla hade dock gjort sig säkra.
Tyst och tåligt böjde Constance sitt hufvud.
Och så var den en gång olycklige, men sedan så
lycklige Agaton Gerle ur världen. Constance sörjde djupt
och uppriktigt. Hon hade varit mycket lycklig. Och
äfven hon sade att den lycka hon känt hade varit så
varm, att alla hennes lyckotomma år voro glömda.
Men nu var det borta.
Som en enda kort sommardröm föreföll henne allt
nu. Nej, inte som en dröm. Hon hade ju lilla Maj.
Lilla blåögda, jollrande Maj var ju ett vittne på att
det ej varit en dröm, utan en ljuflig verklighet.
SEXTONDE KAPITLET.
Efter långa år.
Ett år efter Agatons död, då Constance utbytt
den svarta dräkten mot en grå, kom Arvid Gerle
plötsligt hem, kom som om han ramlat ner från skyn.
Nu kom det till en massa förklaringar. Han var
inte alls gift. Allt hade varit en förväxling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
