- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
187

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 16. Efter långa år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.187

Du älskar mig! Må allt i världen vackla,
Lugn brinner dock och klar mitt hjärtas fackla,
Min frid i dig!

Arvid såg bort mot palmhuset, där modern och
lilla Maj stodo.

— Synd om de vackra palmerna, som tagits från
sitt hemland och skola stå där inne i evig
fångenskap, aldrig få sträcka sina gröna armar mot
blånande himmel, mot lysande sol, mot tindrande
stjärne-hvalf i svala sommarnätter — sade Arvid.

— Åh, jag tycker palmerna lida ingen nöd —
utbrast Constance gladt — de ha det ju så skönt och
godt på alla sätt, omhuldas och beundras.

— Men ändamålet med deras lif var väl inte
denna eviga fångenskap, utan någon annan lycka än
att vegetera och uppehålla lifvet.

— Ser du, Arvid, lifvet, lifvet själft är lycka,
bara man förstår det. Och ändamål har hvarje lif,
människa som växt.

— Hvad ändamål ha då dessa fångna palmer,
säg? frågade Arvid häftigt.

— För det första glädja de människorna — se
bara på lilla Maj, som inte kan slita sig ifrån deras
anblick — och för det andra göra de nytta och tjänst
som åskådningsmaterial för den studerande ungdomen
här i vår lärda stad — svarade Constance skrattande.

— Åskådningsmaterial — upprepade Arvid
sarkastiskt — det har du verkligen mycket rätt i.
Samma är väl också somliga människors lifsändamål,
exempelvis mitt lifs.

— Vårt lifs ändamål se vi sällan genast —
utbrast Constance och såg upp på en glidande hvit
sommarsky, som stilla seglade fram på den blå
himlen. — Men när lifvet slår upp sin stora bok för
oss, sin stora a-b-c-bok, om jag så får säga, och vi då
snällt läsa i den, så lära vi oss snart att "lägga
tillsammans", så att vi få ut lifvets mening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free