Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fria konsters philosophi (1782) - Om Högsta Skönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad menas med friskhet?
All natur i sin fullkomlighet. Jag menar
härmed icke allenast hvad Doctorer och almänheten i dagligt tal anse vara friskt; men jag menar hvad på deras språk de mena den vara, som i alt har en frisk constitution, och tvärtom, en sjuk menniska anser jag ej allenast den, som har feber eller krämpor, nemligen et jäsande ondt; utan den, som har i skapnaden et förhinder, eller som har et skapadt ondt, och vore han stark som Hercules och hade han et solgrand i olag, antingen med eller utan sveda, så kallade jag honom sjuk. När man talar om sanning, skall man tala et rent språk, annars
finner man sig i en härfva af ord, ur hvilken man aldrig kan bli utredd.
Friskhet kallas, då et djur är fullkomligt. Sjukdom, då et djur är ofullkomligt.
Hvad bemärker, då yttre delen af et djur
är väl skapadt?
Det bemärker, at det inra bör vara väl
skapadt. Således verkningarne ädla.
Men huru kan en menniskoskapnad injaga
vördnad för en åskådare?
Jo, som mästa delen af menniskoslägtet icke är fullkomligt, så känna menniskor en stor vördnad för dem, som se fullkomliga ut.
Men blir icke denna vördnad, man känner i åsyn af en sådan bild, långt mindre, än den man borde känna vid et sådant tillfälle, då Gud är skildrad?
Nej, alt annat, som öfvergår menniskonaturen, kunde ej åstadkomma rediga känslor, af den orsak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
