Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 0 — n.
här nere åtminstone varit frin för all densorg ir
du förorsskat os”
”Hvarför skall du tala härom? Du vet inte
har jag har kämpat och lidit; men jag var en-
sam, Kirsten, jag hade ingen som kom till mitt
försvar mot alla deras öfvertalanden och böner,
mot deras förmaningar och förebråslser, Hvad
skulle jog väl göra? Ivarje gång jag tönkte på
dig och Roland der hemma tyckte jag mig egh
mod att trolsa alll; men då de andra voro när
varande blef jag försagd och böjde mig för deras
vilja; det lyckades dem dock aldrig att öfvertyga
milt hjerta om riktigheten uti hvad de befallde
mig; men delta fäste de sig föga vid, endast de
förmådde mig att gilva vika för deras önskningar.”
”Då finnes det väl ingen förhoppning lör mig
längre,” sade Roland med darronde stämma,
”Ack, Roland, min ende vän,” svarnde Julie, i
det hon brast i tårar; ”jag är ju fårlofvad med
en annan.”
”Det visste du ju gavska väl af lör länge ae-
dan,” sade gamla Kirsten bäftigt, och det är dumt
al dig all fråga om sådana saker, då du vet att
du dermed endast gör Ulla sorgsen och bedröfvad.”
”Ni har rätt, mor, jag skall tiga.” :
”Jag tänkte att vi skulle få tillbringa en ange-
näm stund här inne i alton,” Tertsatte den gwmin, I
”och jag hade lagat till en Kopp godt kaffo ål vår |
lilla Ulla, och tagit fram mina vackra koppar, som I
jag annars aldrig begagnar annat än på Söndagorne;
men Gud vete hvad glädje vi få när ni twå skita
er ned och pråta. Nå, Ulla, torka nn dina ögon,
min. lilla ficka, och låt oss inte sörja mer öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
