Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 383 -—
det är och alt Ulla oci jag inte längre passa för
livarandra. Och du skulla dock veta, Ulla, hur
mycket jag arbetat och sträfvat medan du varit
borta! Jag kan läsa i hvilken bok du vill lägga
för mig, och klockaren har lärt mig spela på org-
verket, men allt detta förslår väl ingenting, kan
jag förmoda.”
Klockan i rummet slog nu fem. Julie ryckte häf-
tigt till. ”Nu vågar jag inte dröja lingre; annars
kunde de sakna mig och blifva oroliga för min
skull uppe på slottet,”
”En bön har jag dock till dig, Ulls, innan vi
skiljas åt;” sade Roland förlägen, ”men jag vet
inte lor jag skall kunna komma fram med den.”
”Tala du rent ut!” afbröt honom Kirsten, ”eller
lät mig hjelpa dig, Saken är den, mitt barn, alt
han selt ett litet porträtt af dig hänga uppe i
ditt fönster, och sedan dess tror jag, att alla hans
tankar blott vändt sig kring möjligheten att få din
bild i sin ego.”
”Deona önskan kan jag åtminstone uppfylla,”
sade Julie med ett sorgset amöleende, ”Du skall
få porträttet.”
”Ack, hvad du gör mig glad, Ulla! När kan
jag få det?”
”När du vill”
”[ alton?”
”Jag vet iute om det låter sig göra alt få ett
bod hit ned så sent.”
”Det behöfs inte heller; låt du blott fönstret
stå öppel; det är inte högre upp, än att jag sjell
kan taga porträttet. Jag skall i alla fall gåförbi
den vägen i afton.”
io. ET Tysthet 5
D
Fr
a
i
I
Rn >
UTEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
